• Filosofen som kejsare:
  Redan som ung kallades han “den lille filosofen” av sin lärare Hadrianus, eftersom han föredrog enkla kläder, sov på hårt underlag och ville leva spartanskt, trots att han växte upp i kejsarfamiljens lyx.
• Studier i självdisciplin:
  Han tränade sig i att inte bli arg eller bitter. När någon förolämpade honom, brukade han citera stoikerna: ”De handlar så därför att de tror det är rätt – hur kan jag bli arg på någon som bara följer sin övertygelse?”
• Krigsläger som skrivkammare:
  Under de hårda markomannkrigen längs Donau bar han alltid med sig pergament och skrev på det som senare blev Meditationer. Han kallade det ”anteckningar till mig själv” och avsåg aldrig att de skulle publiceras.
• Hans rättvisa sinne:
  Det berättas att när en av hans närmaste män begick ett fel och folket krävde straff, vädjade Marcus till dem: ”Vi är alla människor. Vem av oss är felfri?” – och skonade honom.
• Kejsaren och gladiatorerna:
  Marcus Aurelius hade ingen smak för blodiga spel. Han ska ha deltagit i gladiatorspelen bara av plikt, inte av lust, och införde mildare regler för vissa kamper.
• Familjelivet:
  Han var mycket fäst vid sin hustru Faustina, även om samtida källor spred rykten om hennes otrohet. Marcus vägrade tro på dem och hedrade henne till sin död.
• Hans död:
  När han kände att han var döende (vid fälten nära Vindobona eller Sirmium 180 e.Kr.), samlade han sina vänner och sa: ”Gråt inte för mig – tänk på smittan och på döden som en lättnad.”

👉 Vill du att jag gör en samlad berättande text av dessa anekdoter (lite mer som en levande biografi med små scener), eller ska jag hålla det i punktform som ovan?