Slaget vid Kosovo, den 28 juni 1389.

Miloš Obilić låg bland de fallna, blodig och stilla. Osmanerna trodde honom vara död, och han bars fram som fånge till sultan Murad.

När sultanen steg ned från sin häst för att betrakta honom, öppnade Miloš sina ögon. Med kraften från sin sista vilja reste han sig upp. Ur rockens gömda veck drog han dolken.

Ett ögonblick stod tiden stilla – sedan störtade Miloš fram och högg sultanen i hjärtat.

Vakterna föll över honom, spjuten genomborrade hans kropp. Men redan var gärningen fullbordad. Sultan Murad låg död, och Miloš Obilić blev ett namn som för alltid skulle sjungas i sångerna om Kosovo.

✨ I den serbiska epiken blir detta ögonblick ett evigt bevis på mod: en ensam man som offrar sig för sitt folk och lyckas fälla imperiets härskare.

Vill du att jag gör en kort dikt i stil med medeltida hjältekväde om Miloš Obilićs dåd?