Sammanfattningen av Roms historia från Sullas död till Caesars död kan delas in i följande viktiga punkter:
Sullas död och politisk oro (78 f.Kr): Sullas diktatur följdes av en period av politisk instabilitet och maktkamper. Olika fraktioner inom den romerska aristokratin tävlade om inflytande, vilket skapade spänningar och oro i samhället.
Pompejus framträdande: Pompejus, en framgångsrik general, steg i graderna och blev en viktig politisk figur. Han vann popularitet genom sina militära segrar och spelade en avgörande roll i att återställa ordningen i Rom.
Första triumviratet (60 f.Kr): Caesar, Pompejus och Crassus, en rik och inflytelserik man, bildade en politisk allians, det så kallade första triumviratet. De delade makten mellan sig och dominerade romersk politik under en tid.
Caesars erövring av Gallien: Caesar utmärkte sig som en skicklig militär ledare och erövrade Gallien (nuvarande Frankrike) i en serie framgångsrika fälttåg. Hans militära segrar gav honom stor popularitet och inflytande.
Triumviratets upplösning och inbördeskrig: Det första triumviratet upplöstes på grund av rivalitet och spänningar mellan de tre medlemmarna. Crassus dog i en militär expedition, och Caesar och Pompejus hamnade i konflikt. Detta ledde till ett inbördeskrig.
Caesars diktatur och död (44 f.Kr): Caesar besegrade Pompejus och hans anhängare och blev den oomstridda ledaren av Rom. Han utnämnde sig till diktator på livstid och genomförde flera reformer. Men hans växande makt väckte motstånd bland vissa senatorer, som fruktade att han ville avskaffa republiken och göra sig själv till kung. Den 15 mars 44 f.Kr mördades Caesar av en grupp sammansvurna senatorer.
Denna period i Roms historia var fylld av politiska omvälvningar, inbördeskrig och framstående personligheter som Sulla, Pompejus och Caesar. Den markerade övergången från den romerska republiken till det romerska kejsardömet, som skulle uppstå efter Caesars död.
pompeijus militära framgångar
Gnaeus Pompeius Magnus, or Pompey the Great as he is often known, was a Roman general and statesman whose military successes played a significant role in the transformation of the Roman Republic into the Roman Empire.
Here are some of his most notable military achievements:
Social War (91-88 BC): Pompey first rose to prominence during the Social War, a conflict between Rome and its Italian allies. Although he was only in his early twenties, he distinguished himself as a capable commander and earned the respect of his soldiers.
Sulla’s Civil War (83-81 BC): Pompey sided with Sulla during the civil war against the Marian faction. He played a crucial role in Sulla’s victory, earning the nickname ”Magnus” (the Great) for his military prowess.
Sertorian War (80-72 BC): Pompey was sent to Spain to quell a rebellion led by Sertorius, a Marian general. After a long and difficult campaign, Pompey was ultimately victorious, further enhancing his reputation as a skilled military leader.
Third Servile War (73-71 BC): While Pompey did not play a major role in the initial stages of the slave revolt led by Spartacus, he intervened towards the end of the conflict and helped to crush the remaining rebel forces.
Campaign against the Cilician pirates (67 BC): Pompey was given command of a large fleet to deal with the threat of piracy in the Mediterranean. In a remarkably short campaign, he managed to clear the sea of pirates, securing Roman trade routes and further boosting his popularity.
Third Mithridatic War (75-63 BC): Pompey led the Roman forces against King Mithridates VI of Pontus in a long and complex war. He achieved a series of victories, driving Mithridates out of his kingdom and establishing Roman control over large parts of the Eastern Mediterranean.
Pompey’s military successes were not only important for expanding Roman power and influence but also for his own political career. His victories made him a popular hero and gave him considerable leverage in Roman politics. However, his ambition and rivalry with other powerful figures, such as Julius Caesar, would eventually lead to conflict and civil war.
Under perioden 1000-1500 genomgick Kina flera betydelsefulla förändringar och händelser. Här är en sammanfattning av de viktigaste punkterna:
Songdynastin (960-1279)
Ekonomisk och teknologisk blomstring: Under Songdynastin fortsatte Kina att uppleva en period av välstånd och utveckling. Jordbruket blomstrade, handeln ökade och städerna växte. Kineserna gjorde också betydande framsteg inom vetenskap och teknik, inklusive uppfinningen av krutet och tryckpressen.
Konfucianismen dominerade: Konfucianismen förblev den dominerande ideologin och spelade en viktig roll i samhället och politiken.
Hot från norr: Under Songdynastin hotades Kina ständigt av nomadfolk från norr. Till slut erövrades norra Kina av Jin-dynastin 1127, och Songdynastin tvingades flytta sin huvudstad till Hangzhou i söder.
Yuandynastin (1271-1368)
Mongolisk erövring: På 1200-talet erövrades Kina av mongolerna under ledning av Djingis khan och hans efterträdare. Yuandynastin grundades och Kina blev en del av det mongoliska imperiet. Ministerna Liu Xiufu tog den minderårige Song-arvingen i handen och hoppade i floden Yangzi när mongolhären stormade Hangchou.
Utländskt styre: För första gången i sin historia styrdes Kina av utlänningar. Mongolerna införde en ny administrativ struktur och gynnade ofta utländska handelsmän och ämbetsmän. Under Kubilaikhan färdigställdes kejsarkanalen mellan Hangchou och Beijing. Med sina 150mil är den världens längsta hamdgrävda kanal. Bilden nedan visar avslutande arbete på kanalen.
Kulturell påverkan: Den mongoliska erövringen ledde till en viss kulturell påverkan, men den kinesiska kulturen och traditionerna fortsatte att vara starka.
Liu Xiufu hoppar i Yangzi.
Mingdynastin (1368-1644)
Återställande av kinesiskt styre: Efter att ha försvagat Yuandynastin genom uppror och strider lyckades kineserna återställa det inhemska styret under Mingdynastin.
Expansion och handel: Under Mingdynastin expanderade Kina sin makt och inflytande. Zheng Hes expeditioner till sjöss förde kinesiska handelsmän och diplomater till Sydostasien, Indien och Afrika.
Försvar mot yttre hot: Mingdynastin byggde också den stora muren för att skydda sig mot hot från norr.
Sammanfattning
Perioden 1000-1500 var en tid av både framgång och utmaningar för Kina. Landet upplevde ekonomisk och teknologisk blomstring, men också perioder av krig, erövring och utländskt styre. Trots detta lyckades den kinesiska kulturen och traditionerna att överleva och fortsätta att forma Kinas identitet.
Under Songdynastin (960-1279) i Kina fanns det flera betydelsefulla kejsare som spelade en viktig roll i landets utveckling och historia. Här är några av de mest framstående:
Song Taizu (960-976): Grundaren av Songdynastin. Han lyckades ena stora delar av Kina efter en period av splittring och krig. Taizu var en skicklig militär ledare och politiker som lade grunden för en stabil och välmående dynasti.
Song Taizong (976-997): Efterträdaren till Song Taizu. Han fortsatte att stärka centralmakten och utvidga Songdynastins territorium. Taizong var också en främjare av konst och kultur.
Song Zhenzong (997-1022): Under Zhenzongs regeringstid upplevde Kina en period av ekonomisk tillväxt och kulturell blomstring. Han var också känd för sin tolerans gentemot olika religiösa och filosofiska inriktningar.
Song Renzong (1022-1063): Renzong var en långlivad kejsare som regerade i över 40 år. Under hans tid fortsatte Kinas ekonomi att utvecklas och handeln blomstrade. Renzong var också en beskyddare av lärda och konstnärer.
Song Shenzong (1067-1085): Shenzong var en reformvänlig kejsare som försökte stärka staten och förbättra förhållandena för bönderna. Han stödde den berömda reformisten Wang Anshi, men hans reformer mötte också motstånd från konservativa krafter.
Song Huizong (1100-1126): Huizong var en konstnärligt begåvad kejsare som var mer intresserad av konst och kultur än politik. Under hans regeringstid försvagades dock Songdynastin och hotet från Jin-dynastin i norr ökade.
Kubilai in his harem
Dessa var några av de viktigaste kejsarna under Songdynastin. Deras bidrag till Kinas politik, ekonomi, kultur och samhälle var betydande och de spelade en avgörande roll i att forma landets historia.
Kinas historia från år 500 e.Kr. till år 1000 präglades av flera viktiga dynastier och kulturella förändringar.
Sui-dynastin (581-618): Efter en period av splittring och kaos under de så kallade ”De sex dynastiernas tid”, enades Kina under Sui-dynastin. Kejsar Yang Jian (Sui Wendi) grundade dynastin och genomförde omfattande reformer, inklusive byggandet av den stora kanalen (mellan gula flodan och Yangzi-floden), som förbättrade transport och handel. Sui-dynastin var dock kortlivad och föll snabbt på grund av interna konflikter och uppror.
Tang-dynastin (618-907): Tang-dynastin anses vara en av Kinas gyllene åldrar. Under Tang-tiden blomstrade konst, kultur och vetenskap. Det var också en tid av ökad handel längs Sidenvägen, vilket ledde till kulturell och ekonomisk utbyte med andra regioner. Tang-dynastin var känd för sina framstående poeter som Li Bai och Du Fu. Tang poeternas verk samlades i en bok A.D. 1709 ‘Tang-poeternas dikter’.
Under Tang-dynastin nådde Kina sinhittills största utbredning år 660när man expanderade västerut på öst-turkiska väldets bekostnad och erövrade områden ända fram till Samarkand och Buchara och vidare fram till Aralsjön.
Det berodde till stor del på att den förste Tang-kejsaren Tai Zong 626-649 F.Kr) (Li Shimin) organsierade riket och armen. Han delade in Kina i tio provinser med 358 prefekturer och otaliga underprefekturer. Detta ledde till ett stort behov av ämbetsmän. Dessa var ansvariga för distriktens administrativa och ekonomiska förvaltning samt för folkets seder och vandel. Detta var logiskt enligt konfucianskt sätt att se då folkets beteende var avhängigt de styrandes själstillstånd och goda exempel.
För att klara av att utbilda tillräckligt många tjänstemän upprättade han universitet i Chang’an vilket grundats 700 år tidigare av Dong Zhongshu (konfuciansk rättslärd) Det blev omedelbart ett stort lärosäte med 3 000 studenter i internat medan lika många bedrev fria studier där. Ämnena var i huvudsak litterära: konfuciansk filosofi, poesi, kalligafi, Sima Qians Historia, litet rättsvetenskap, litet matematik. Lärda män fråmn rikets alla delar anställdes som professorer och fulländade så småningom dess examensväsende, som med små ändringar blev bestående genom Kinas kejsartid ända till 1905. Studierna inriktades i huvudsak på konfucianska klassikerna som nästan enbart handlar om statsstyrelse och statsnytta vilket gjorde att arbete i statens(kejsarens) tjänst var enda möjliga arbetsgivaren. .
Den goda organisationen gjorde statskassan välfylld och möjliggjorde för Kina att ha en stående arme på 1 miljon man. Systemet baserades på att varje soldat fick en jordlott som arvode varav hans familj fick behålla en femtedel. Världens mäktigaste nation vid denna tid.
Dynastin föll dock på grund av inre stridigheter och upproret av An Lushan. En general av turkiskt ursprung som var i kinesisk tjänst men använde sin arme för att göra ett upprorsförsök. Han lyckades inta huvudstaden Chang’an. Kejsaren flydde med sitt hov söderut och lyckades slå ner upproret med hjälp av stöd från uigurer och kalifen i Bagdad som skickade hjäptrupper från Samarkand och Buchara och områden i tarimbäckenet som de 40 år tidigare hade erövrat från kineserna genom att besegra dessa under Gao Xianzhi i slaget vid Talas 751. Detta är en flod strax norr om Tasjkent i Sibirien.
De fem dynastierna och tio kungadömen (907-979): Efter Tang-dynastins fall följde en period av politisk instabilitet och splittring, där flera kortlivade dynastier och kungadömen växte fram. Denna tid präglades av konflikter mellan olika maktcentra.
Song-dynastin (960-1279): Den norra Song-dynastin (960-1127) grundades av Zhao Kuangyin (Song Taizu) och präglades av ekonomisk tillväxt, kulturell blomstring och teknologiska framsteg. Utrikeshandel och urbanisering ökade, och konfucianismen fick en starkare ställning inom samhället. År 1127 invaderades norra Kina av Jurchen-folket, vilket ledde till att den södra Song-dynastin (1127-1279) grundades.
Under denna period utvecklades även kinesisk filosofi, litteratur och konst, och det var en tid av stora kulturella och teknologiska framsteg, inklusive uppfinningen av tryckteknik och kompass.
Sammanfattningsvis präglades Kinas historia mellan år 500 och 1000 av en cykel av enande och splittring, kulturell blomstring och betydande sociala och ekonomiska förändringar, med Tang- och Song-dynastierna som de mest framträdande och inflytelserika perioderna.
Gaozu (618-626): Tangdynastins grundare. Han enade Kina efter en period av splittring och lade grunden för dynastins framgång.
Taizong (626-649): (eg. Li Shimin)Anses vara en av de största kejsarna i kinesisk historia. Han var en skicklig militär ledare och administratör som stärkte riket och främjade handeln och kulturen.
Gaozong (649-683): Under hans regeringstid fortsatte Tangdynastin att expandera sitt territorium och inflytande.
Wu Zetian (690-705): Den enda kvinnliga kejsaren i Kinas historia. Hon var en intelligent och ambitiös härskare som stärkte sin makt och genomförde reformer.
Wu Zetian (690-705): Den enda kvinnliga kejsaren i Kinas historia. Hon var en intelligent och ambitiös härskare som stärkte sin makt och genomförde reformer.
Xuanzong (712-756): En långlivad kejsare som inledningsvis var en skicklig härskare, men senare i sin regeringstid försvagades riket av inre strider och yttre hot.
How to draw Exceldiagrams
Miniräknare/calculator
Kristians Kunskapsbank 
