Under renässansen var det framför allt 

Gerard av Cremona och Leonardo Fibonacci som fungerade som de viktigaste brobyggarna. De översatte och introducerade de arabiska bevarade verken till latin i Europa.

Här är de viktigaste personerna och kanalerna:

• Gerard av Cremona (1100-talet): Han var den mest produktiva översättaren i översättarskolan i Toledo. Han översatte över 70 verk från arabiska till latin, däribland Al-Khwarizmis banbrytande arbeten om algebra och Ptolemaios Almagest.
• Leonardo Fibonacci (1200-talet): Genom sin bok Liber Abaci (1202) introducerade han det hindu-arabiska siffersystemet (0–9) i Europa. Han lärde sig matematiken i Nordafrika och insåg hur mycket effektivare den var än de romerska siffrorna för handel och beräkningar.
• Adelard av Bath: En engelsk lärd som reste utklädd till muslimsk student för att få tillgång till kunskap. Han översatte Euklides Elementa från arabiska till latin, vilket blev grundbulten för all europeisk geometri.
• Johannes Campanus: Han gjorde den mest spridda latinska versionen av Euklides under 1200-talet, vilken senare blev den första tryckta matematikboken under renässansen (1482).

Varför araberna?
Medan Europa befann sig i den ”mörka medeltiden” hade det Islamiska guldåldern bevarat, kommenterat och vidareutvecklat grekiska texter av Aristoteles och Arkimedes som annars hade gått förlorade.

Vill du veta mer om hur Toledo i Spanien blev det specifika navet där kristna, judiska och muslimska lärda samarbetade kring dessa översättningar