Cardinal Humbert av Silva Candida spelade en central roll i den stora schismen mellan den västliga och östliga kristenheten år 1054. Hans handlingar, som att exkommunicera patriarken av Konstantinopel, Michael Cerularius, bidrog till den definitiva brytningen mellan de två kyrkorna. 

• Schismen var inte en plötslig händelse, utan kulminationen av en långvarig process med teologiska, kulturella och politiska spänningar mellan Rom och Konstantinopel. 
• Bland de stridsfrågorna fanns bland annat debatten om ”filioque”-tillägget i trosbekännelsen (om den Helige Ande utgår från Fadern och Sonen eller bara Fadern) och påvens ställning. 
• Kardinal Humbert var påvlig legat (representant) för Leo IX och sändes till Konstantinopel för att lösa dessa dispyter. 

Bakgrund: 

Kardinal Humberts roll: 

• Istället för försoning ledde hans besök till en eskalering av konflikten. 
• Den 16 juli 1054, i Hagia Sofia, placerade Humbert en påvlig bulla (exkommunicering) på altaret, som exkommunicerade patriark Michael Cerularius. 
• Cerularius svarade med att exkommunicera Humbert och hans delegation. 
• Dessa ömsesidiga exkommunikationer cementerade brytningen mellan kyrkorna. 

Följder: 

• Den stora schismen 1054 markerade den formella splittringen mellan den romersk-katolska kyrkan i väst och den östortodoxa kyrkan i öst. 
• Trots försök till försoning under århundradena är splittringen fortfarande bestående.