Give Rise to yellowish morning haze over Lund in southern Sweden.
I början på 1970-talet när R.M. Nixon ännu var president i USA sändes rymdsonder upp för att undersöka solsystemets planeter. Sedan fortsatte de ut ur solsystemet och vidare ut i oändligheten. På en av dem Explorer 11 finns en plakett med en bild på två människor samt en karta över Vintergatan med jordens position utsatt. den utformades av astronomen Carl Sagan.


Aktuella positioner för de olika rymdsonder som skickats upp från jorden.

Jag har idag nåtts av nyheten att min gymnasielärare i matematik från Ekbackeskolan i Osby Bengt Lundin har gått bort.
Tråkigt men jag ska minnas dig precis som den duktige och trevlige mattelärare och person du var.
mycket av det jag kan har du lärt mig.
Tack Bengt!
vila i frid.
Laplacetransform är en matematisk transform som bland annat används vid analys av linjära system och differentialekvationer. Den är namngiven efter Pierre Simon de Laplace. Transformen avbildar en funktion , definierad på icke-negativa reella tal t ≥ 0, på funktionen , och definieras som:
Laplacetransformen är definierad för de tal (reella eller komplexa) för vilka integralen existerar, vilket vanligen innebär för alla tal med realdel , där är en konstant som beror på ökningen av .
e<sup>-st</sup> benämns kärnan i transformen och skiljer sig åt mellan de olika transformerna.
Genom att laplacetransformera en differentialekvation kan den omvandlas till en algebraisk ekvation, som kan vara lättare att lösa. Efter att ha löst den kan uttrycket sedan transformeras tillbaka. Detta är speciellt värdefullt när problemet är diskontinuerligt, och varje intervall måste behandlas för sig. I laplacetransformens algebraiska ekvation blir i stället varje intervall en term i ekvationen.
En fördel med att använda laplacetransformen i stället för den besläktade fouriertransformen är att med den förra kommer begynnelsevärdet att direkt inkluderas i den algebraiska ekvationen.
Tillämpning på differentialekvationslösning:
Genom att laplacetransformera en differentialekvation kan den omvandlas till en algebraisk ekvation, som kan vara lättare att lösa. Efter att ha löst den kan uttrycket sedan transformeras tillbaka. Detta är speciellt värdefullt när problemet är diskontinuerligt, och varje intervall måste behandlas för sig. I laplacetransformens algebraiska ekvation blir i stället varje intervall en term i ekvationen.
En andraordningens differentialekvation kan omvandlas till en första ordningens differentialekvation genom en Laplacetransformation. En tredje ordningens diffekvation kan omvandlas till en andraordningens diffekvation osv.
Därvid förenklas problemet.
En fördel med att använda laplacetransformen i stället för den besläktade fouriertransformen är att med den förra kommer begynnelsevärdet att direkt inkluderas i den algebraiska ekvationen.
Övriga tillämpningar:
Transformationen har en mängd egenskaper som gör den användbar såväl för analys av linjära dynamiska system som vid lösande av differentialekvationer.
I konkreta fysiska system tolkas ofta laplacetransformen som en transformering från tidsdomänen, där indata och utdata ses som funktioner av tiden, till frekvensdomänen, där samma in- och utdata ses som funktioner av komplexa vinkelfrekvenser, eller radianer per tidsenhet. Förutom att ge ett fundamentalt annorlunda sätt att beskriva beteendet hos ett system så gör denna transformering att de matematiska beräkningar som krävs för att analysera systemet blir mycket enklare och mindre komplexa. Det är en kraftfull teknik för analys av system som exempelvis elektriska kretsar, harmoniska oscillatorer, optiska instrument, mekaniska system och reglersystem. Laplacetransformen kan ge en alternativ beskrivning av ett system, vilket ofta drastiskt förenklar analysen av systemets beteende, såväl som skapandet av nya system utifrån givna specifikationer.
Ex. Om man Laplacetransformerar rörelseekvationen för Den harmoniska oscillatorn
mX”(t) + kX(t) = 0
med startvillkoren X(0) = X<sub>0</sub> och X'(0) = 0.
Lapalcetransformering ger
mL{X”(t)} + kLX(t) = 0
→ ms2X(s) – msX<sub>0</sub> + kX(s) = 0
X(s) = X0 s/(s2 + ω02)
där ω0 = k/m
Detta är Laplacetransformen av cos(ωt)
varför X(t) = X0 cos(ω0t)
x2
omvandlas
Principen att om man skall placera n+1 st föremål i n st lådor så måste minst en låda innehålla två stycken föremål.
ex. I en grupp på 13 personer har minst två personer födelsedag i samma månad .
lådorna är här årets 12 månader.
föremålen är de 13 personerna.
Denna princip är uppkallad efter Peter Gustav Lejeune-Dirichlet (1805-1859) som var professor I matematik vid universitetet i Göttingen.
Ett kuriosum är att han var gift med Rebecka Mendelssohn som var syster till den världsberömde kompositören Felix Mendelssohn.(1809-1847).