Centralt innehåll i FY2:

Universums utveckling och struktur
Orientering om aktuella modeller och teorier för beskrivningen av universums storskaliga utveckling och av galax-, stjärn- och planetbildning.
Atomens elektronstruktur samt absorptions- och emissionsspektra.
Metoder för undersökning av universum. Elektromagnetisk strålning från stjärnor och interstellära rymden.
Metoder för att upptäcka och undersöka exoplaneter. Villkor för liv på andra planeter.

Väteatomen utgör 75% av all materia i universum trots att den är det lättaste ämnet. Väte är även viktigt eftersom det är en beståndsdel i vatten.

I bohr-rutherfords modell
beskrivs väteatomen med en modell som påminner om solsystemet. Små elektroner kretsar runt en större proton likt planeterna runt solen.

Endast banor med vissa energier är tillåtna, så kallade orbitaler. Dessa har välbestämda energier. Orbitalerna betecknas med kvanttalen n, l, m, ms.

Bohr härledde radien ,r, i den första orbitalen genom att utnyttja att

En partikel har även vågegenskaper givna av λ=h/(mv).

Ska e existera i en stabil omloppsbana måste varje tillåten banas omkrets vara lika med ett helt antal , n, våglängder.

Detta ger 2π r = nh/(mv)

Sätter man resultantkraften lika med centripetalkraften fås
F_r = F_c.

Ke²/r² = mv²/r 

Kombineras dessa båda formler fås

r= n²h/(4πkme²)
n=1 ger r = 0,529 Å vilket är den första Bohrradien.

r(n)=0,529r²
Där n kallas huvudkvanttalet.