
Partial solareclipse over Malmö.
Solförmörkelser innebär att månen skuggar solen.

Partial solareclipse over Malmö.
Solförmörkelser innebär att månen skuggar solen.
I filmen ovan beskrivs serie- och parallellkoppling i kretsar.
Mer om ellära kan du läsa här.
Centralt innehåll i FY2:
Universums utveckling och struktur
Orientering om aktuella modeller och teorier för beskrivningen av universums storskaliga utveckling och av galax-, stjärn- och planetbildning.
Atomens elektronstruktur samt absorptions- och emissionsspektra.
Metoder för undersökning av universum. Elektromagnetisk strålning från stjärnor och interstellära rymden.
Metoder för att upptäcka och undersöka exoplaneter. Villkor för liv på andra planeter.
Väteatomen utgör 75% av all materia i universum trots att den är det lättaste ämnet. Väte är även viktigt eftersom det är en beståndsdel i vatten.
I bohr-rutherfords modell
beskrivs väteatomen med en modell som påminner om solsystemet. Små elektroner kretsar runt en större proton likt planeterna runt solen.
Endast banor med vissa energier är tillåtna, så kallade orbitaler. Dessa har välbestämda energier. Orbitalerna betecknas med kvanttalen n, l, m, ms.
Bohr härledde radien ,r, i den första orbitalen genom att utnyttja att
En partikel har även vågegenskaper givna av λ=h/(mv).
Ska e existera i en stabil omloppsbana måste varje tillåten banas omkrets vara lika med ett helt antal , n, våglängder.
Detta ger 2π r = nh/(mv)
Sätter man resultantkraften lika med centripetalkraften fås
Fr = Fc.
Ke2/r2 = mv2/r
Kombineras dessa båda formler fås
r= n2h/(4πkme2)
n=1 ger r = 0,529 Å vilket är den första Bohrradien.
r(n)=0,529r2
Där n kallas huvudkvanttalet.

Pteranodon flygande dinosaurier som dog ut för ca 64 miljoner år sedan till följd av det stora meteoritnedslaget på Yucatan-halvön i Mexico.

”Northern light 01” av Jerry MagnuM Porsbjer – http://www.magnumphoto.se. Licensierad under GFDL via Wikimedia Commons.
Är nu synligt i sydsverige. Det bildas då partiklar som sänds ut av solen fångs in av jordens magnetfält och dras mot polerna. Där kolliderar de med partiklar varvid ljuset bildas då elektronerna i dessa molekyler och atomer exciteras. Norrskenets färg avslöjar vilket ämne det är som sänder ut ljuset. Det gulgröna ljuset på bilden är syrets pektrallinje 557,7 nm. Alstrat genom deexcitation av syreatomer på ca. 100 km höjd.
Idag infaller vintersolståndet vilket innebär att solen står som lägst på himlen och dagen därför är som kortast. Från Lunds horisont stiger solen upp kl. 8.35 Och går ner kl. . 15.31 Detta beror på att det norra halvklotet lutar bort från solen.
Det rapporterades även att en 3D-skrivare på ISS lyckades tillverka en skiftnyckel med instruktioner den fått skickade till sig från jorden.
Detta möjliggör mycket kortare tid mellan efterfrågan på ett verktyg och tillgång till detsamma. Tidigare var man tvungen att skicka upp redskapet med raket. En procedur som kan ta flera månader i anspråk. http://mobil.svd.se/nyheter/3d-skrivare-gor-succe-i-rymden_svd-4208397
I SNCF tidtabellen för året kan man utläsa att tågresan mellan Paris och Nice tar 6h 20′. Då man vet att avståndet mellan dessa båda orter är 105 mil kan man beräkna medelhastigheten för denna resa. Det gör man genom att dividera sträckan med tiden. 1050/6,3= 167 km/h.
Den beräknade medelhastigheten håller tåget dock inte hela resan. Tåget gör uppehåll på ett antal stationer t.ex Aix -en-Provence kl. 17.45, Cannes kl.22.54 och Antibes kl. 23.00.
Då kan man ställa frågan vilken hastighet tåget har vid en viss tidpunkt?
Denna så kalllade momentanhastighet fås genom att man beräknar derivatan i vid denna tidpunkt.
geometriskt innebär derivatan tangentens lutning i en viss punkt. För att beräkna denna använder maan sig av den vanliga metoden för att beräkna en linjes lutning. Nämligen den så kallade ändringskvoten. k=Δy/Δx.
För en linje som hela tiden har samma lutning sammanfaller medelhastigheten och momentanhastigheten är denna lutning även derivata.
För övriga typer av funktioner varierar lutningen oavbrutet. Då uppstår behovet att beräkna lutningen i en viss punkt.
Rent tekniskt löses detta med hjälp av gränsvärdesbegreppet. Man tänker sig att den ena punkten får närma sig den andra varvid man beräknar lutningen mellan två punkter på oändligt litet avstånd från varandra sk infinitesimalt avstånd.
Detta kan beräknas med gränsvärdet
f'(x) = (f(x+h) – f(x))/h där h går mot 0.
Med hjälp av denna kan deriveringsregler härledas för olika funktioner:
Följande tabell är hämtad från den italienska matematiksiten Math.it
https://www.math.it/formulario/derivate.htm
FORMULARIO: tavola delle derivate fondamentali
. ![]()
funzione costante:
y = k 
Potensfunktionen:


![]()
![]()
formula
![]()
![]()
logaritmiska funktioner
![]()
Trigonometriska funktioner

y’ = -sin x

Inversa trigonometriska funktioner



REGOLE DI DERIVAZIONE
Derivatan av en produkt, en kvot och en sammansatt funktion:
derivata di un prodotto: formula
derivata di un rapporto: formula
derivata di una funzione composta (funzione di funzione): 
5 + (- sqrt(1- x^2- (y- abs(x))^2))cos(30((1-x^2-(y-abs(x))^2))), x is from -1 to 1, y is from -1 to 1.5, z is from 1 to 5
Kopiera denna address (Ctrl C) och klistra in (Ctrl V) denna i Google sökfönstret och skåda något märkvärdigt!